Ride Report

Century CX 2019

Oscar Ekstam var en av ambassadörerna för Good Legs Cycling när det väl begav sig. Och han frågade mig ganska tidigt om vi skulle göra något ihop med Good Legs Cycling och gravel eventet Century CX i Mönsterås. Det jag inte visste då var: 1) Det skulle bli årets tuffaste pass, 2) Vi skulle samla in över 25.000 till Suicide Zero 3) Det var det sista jag gjorde med klädförsäljningen med Good Legs Cycling.

Min första tanke var, hur långt är det egentligen? Jag kanske skulle läsa på lite mer kring imperiska måttenheter. En ”century” är 100 och i detta fallet 100 miles. Så ungefär 160km med andra ord. Inte jättelångt tänkte jag först efter att ha cyklat Vätternrundan tidigare på året. Men när man sen lägger till att det är grus och ojämnt underlag, så blir det en hel timmar i sadeln ändå. Och så är det ju som vanligt, det är oftast inte banprofilen som gör om det blir tufft eller inte, det är vilka cyklister man kör med.

Men egentligen är det svårt att toppa Oscars egna ride report så här kommer den med hans egna ord och bilder. Enjoy!

Ride Report Oscar Ekstam

”För fyra år sedan kunde jag inte ana att en liten cykeltur med gamla och nya bekanta skulle växa till ett så vackert event. Där alla samlas runt en gemensam ambition, att uppmärksamma psykisk hälsa (ja vi vill ju att fler ska må bättre psykiskt) och utmana oss med ett gemensamt äventyr genom en brinnande natur 🙌🏻

Jag känner mig hedrad att så många ställer upp och hjälper till med eventet (läs står ut med att jag styr och ställer med dem). Men bäst är ändå själva äventyret och upplevelsen.

Precis som tidigare år så ”fick” jag äran att guida den snabba gruppen runt banan. Något som Patric förmodligen ångrade då mellangruppen blev galet stor med typ 50 cyklister medan jag ”bara” hade 16st… Men de där 16 skulle visa sig var minst så utmanande 😅

Alla verkade ta rullsnitt på 30km/h sjukt seriöst, trots att gruset var bra tungt efter en hel natts ösregn… Det lastades på watt till höger och vänster. Ett långt makadam-avsnitt påverkade inte heller utan nästan tvärt om. Benen glödde och endorfinerna sprutade i takt med gruset. ”SuperSnabbaGrusSprättarGruppen” SSGSG hade enats vid start att tempot skulle hållas högt och punkade man fick man ansluta på mellangruppen. ”Det är ingen tävling men…”

Så det flög av en här och en där och vi började mer och mer istället likna Apornas Armé med hänvisning till sången ”aporna hoppade i sängen”. Innan lunch så började det stressas på än mer och jag gick ned och försökte hålla ihop klungan genom att låta folk vila bakom och låta de som ville stressa gå runt framför. Majbrasorna brände rejält i benen, men vi höll ihop och så blev det en ”taktisk” felkörning så vi fick vila lite 🤣

Tyvärr så smällde @lindqvistmartin rätt in i en sån där förbannad onödig ”hindrabilenouppmärktstenbumbling” strax därefter mitt på en stig dit ingen bil logiskt skulle hitta. Från 40km/h till noll, STEEEN – PANG 💥Ramen gick i tre bitar och axeln hoppa snett 😢 Men Martin var vid hyfsat gott mod, och vi blev en mindre i Apornas Armé men såg till att återsamlas vid lunchen hos Maria och @suicidezero. 68km kört och nästan 2/3 kvar. Man kan ju tro att det skulle gå lugnare. Men tror det gör man i kyrkan. Det var samma slakt efter lunchen, gruset spruta och ansiktena blev mer och mer täckta med den Småländska smutsen.

Till fikat vid 110km bjöds det på episka ”rullande” grusvägar, rediga gravelvägar sas det mellan andetagen.

Liksom vid lunch så återsamlades vi vid fikat och njöt av finkaffe från @balckcoffee och tittade på hälsomässan i Folkets Hus. Såklart blev det allmän ben-slakt därefter. Tvåled med snack övergick till ett led och meditativ andning medelst högpulsande.

Fikan har intagits, energin har åter spritt sig i kroppen och åter igen flödar endorfinerna fritt. Tempot skruvas upp. Vi går runt på ett led och jag ropar likt en officer ”Höger! Vänster! Raaakt fram!” Kilometerna tuggar på i ett galet tempo. Och jag får bita hårt i styrlindan varenda gång jag släpper styret för att leta upp kameran och knäppa en bild. Men jag kan inte låta bli, naturen och upplevelsen är för magisk för att låta bli (även att det mest är #foreverbuttphotos). Vid kilometer 141 har jag meddelat att vi måste stanna för att ta ut vatten och energi till de andra. Vilket ingen i gruppen verkar tycka om. Inget stopp, fullt ös hemåt verkar ledordet vara.

Tåget går upp i överljudsfart och Rille trampar ur utväxlingen gång på gång. Men där och då skådar jag vattendunkarna och drar i nödbromsen: vingummi!!! = Tvärstopp! Helt plötsligt så är det visst inte så bråttom och det går att mumsa i sig både vingummi, bananer och vatten.
19 kilometer återstår och det verkar som att nödstoppet får tåget att rulla fram lite behagligare. Eller så är det att jag är hög på socker. Men så helt plötsligt så väcks jag ur mitt meditativa tillstånd. Det börjar ryckas och stångas. Jag tittar ned på GPS:en och min farhåga stämmer, de har sett att det bara är tre kilometer kvar.

“All aboard! the pain-train!!”

Slaktas det som slaktas kan, siste man till badet får hoppa först i kallpoolen!
Inte så blodigt allvar kanske men det känns så ett tag. Tills jag plockar upp kameran och tar en sista bild att minnas dagen med. De andra rullar iväg i hög takt men jag passar på att ta det lugnt och njuter av att ännu ett CenturyCX är till ända.

Trötta och glada stapplar vi in på @vattenpalatsetmonsteras och har hela badet för oss själva.

Det blir rövarhistorier uppe i den nya relaxen mellan bastu, bubbelbad och den där kallpoolen så klart. Allt ackompanjerat av en energimeny med belgiska våfflor, muffins och alkoholfri öl. En oväntat god kombination.
När alla är åter och har fått både fika och pizza-buffé så avslutas dagen med prisceremoni och idel glada miner.

Tack alla för ett minne för livet!

– Oskar Ekstam

Suizide Zero

Tack Oscar för att jag fick delge rapporten! Men vi får inte glömma att det faktisk samlades in hen hel del pengar till Suicide Zero.

Vattenpalatset sålde jag sedan slut på det som var kvar av kläd lagret från Good Legs Cycling. Det var kepsar, strumpor och olika saker i udda storlekar som inte blev sålda på slutrean. Det var 50% rabatt på allt och hela beloppet gick direkt till Suicide Zero. Det var verkligen ett vacker syn att se cyklister i badbrallor fynda cykelkläder…

Uppskattningsvis såldes det för ungefär 10.000 och det totalt fick Century CX ihop ungefär 25.000 SEK.

För egen del så fick jag en högre ”sufferscore/TSS” på detta lopp än Vätternrundan så det säger lite om hur tufft det var. Men upplägget med 3 olika farter gör att man enkelt kan droppa ner till en grupp med lägra fart om man vill. Och i gruppen med lägst fart justerar man tempot så att alla ska med. Jag hoppas kunna var en del av detta event även 2020 och rekommenderar det stort till alla som vill ha en utmanande runda utan nummerlapp.

Fakta

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *