Cykelcross

Trött, lerig och lycklig – min första tävlingssäsong i cykelcross

Cykelcross är sporten där man kör skiten ur varandra i halv-stökig terräng på varvbana, med en cykel som egentligen inte är ägnat för ändamålet och när man kommer i mål så är man trött, lerig och lycklig.

Här kommer lärdomar, banrecensioner och reflektioner från min första fulla CX säsong i Herrar 30.

Först några ord om CX

I cykelcross (eller CX) så är tävlingstiden för oss gubbar 40 minuter och intensiteten blir ungefär som att springa ett millopp. Men till skillnad från ett millopp så börjar man stenhårt. Lite som ett race på Zwift med andra ord. Cykelcross banorna är oftast smala och det är svårt att köra om. Man kör en bana som tar ca 6-8 minuter att köra per varv. Det är gräs, lera, grus, asfalt, hinder, trappor, små backar, tvära svängar, skråpartier, stenar, rötter osv. Så efter den hårda starten så är det väldigt svårt att få någon vila. Det är bara att gasa på hela vägen in i mål helt enkelt.

Cykelcross i Sverige

I Sverige är CX en väldigt liten sport och det är inte faktisk inte många utanför cykelvärlden som har hört talas om den. Det känns som att intresset för sporten växer, men det är ändå ganska skralt på tävlingarna. I H30 klassen så är vi ungefär 8-15 till start. Vissa klasser är lite större, men på tjejsidan är det ännu tunnare och det är rätt ofta som prispallen i vissa klasser inte ens fylls upp. Det är såklart synd, men man kan inte göra annat än att ställa upp på tävlingar själv och hoppas att fler och fler kommer.

Det finns två olika officiella cuper i Sverige, SweCup och CX Pokalen. Klassindelningen är lite olika. I SweCup så kör man dom klasserna som körs på SM och det är masterklasser med H30, H40 osv. Men i CX Pokalen så är det Herrar A och Herrar B. Det vill säga att dom bästa från H30 + eliten kör Herrar A, medan vi andra kör Herrar B. I 2019 har det totalt varit 10 tävlingar fördelat på 5 tävlingshelger i Falun, Stockholm Täby, Uppsala/Strängnäs, Finspång och Alingsås.

Min säsong

Täby Park, foto: Per Kumlin

Det är ganska svårt att sätta upp resultatmål i denna sporten då resultatet påverkas mer av vem som kommer till start, än hur ens egen prestation är. Och när det är små klasser så är det också en hel del som inte vill ställa upp tyvärr. Att komma sist är faktisk inte så kul, vare sig man är, 5 år eller 50 år. För egen del var målet att känna att jag var med i racen. Att vara så bra att man kan ligga och fighta med någon loppet igenom. Om man sen fightas om sista platsen, spelar mindre roll. Jag kommer inte gå igenom alla loppen i detalj, men generellt så kan man säga att det var sjukt mycket roligare att köra Herrar B än att köra H30. I Herrar B hamnar jag ungefär i mitten resultatmässigt och får oftast någon att fightas med igenom hela loppet. Sjukt roligt är det. Vissa partier tappar man lite på någon och sen kommer man ikapp igen på andra partier och har man riktigt tur så får man vara med om en spurt.

I H30 loppen har jag ofta varit med i en fight i kanske 1-2 varv, sen har det blivit stora tidsskillnader och jag har oftast cyklat ganska kontrollerat in i mål och bevakat positionen. Här måste jag vara ca 10-15 sek bättre per varv för att kunna hänga med lite bättre i loppen. Det får bli målet till nästa år helt enkelt.

Lärdomar

Sällan känner man sig så dålig som cyklist som i sitt första CX lopp. Jag har tävlat lite 2017 och 2018 också så helt grön var jag inte, men fyra saker har jag förbättrat denna säsongen och det har faktisk gjort skillnad.

  1. Jag har lärt mig hoppa av och på cykeln
    Detta var ett moment där jag tappade en hel del i lopp tidigare, jag stod och trippade på ena benet innan jag skulle på och tappade all fart. Nu har jag tränat en hel del på det och kan faktisk hoppa på springande. ”Leap of faith” som det kallas. Missar man lite så får man falsettröst, det är inte så kul, men tricket för mig var att våga hoppa lite högre och sedan landa på insidan låret. Därifrån kan man lätt glida över i rätt position. Är fortfarande ingen mästare, men tappar inte längre positioner vid hopp hindren, det är snarare så att jag plockar någon ibland.
  2. Bromsa inte i kurvorna
    Kurvor har alltid varit en akilleshäl för mig, det är det väl fortfarande, men har lyckas få till det en hel del bättre i år. ”Hemligheten” är ju att aldrig någonsin bromsa i kurvan. Bromsa innan och gasa efter, precis som om man kör go-cart. Det har man ju hört tusen gånger, men när jag började tänka på fysiken i det hela så trilla poletten ner: Det krävs hel en del friktion mellan däck och mark för att bromsa 80 kilo gubbe + cykel. Den lilla friktionen som finns, vill man ha till att svänga cykeln och det är enklare om farten är konstant. Om man svänger och sen lägger till friktionen som krävs för att samtidigt ta ner farten så säger det sig själv att det inte kommer gå så bra. Då måste man ha lägre fart för att klara kurvan. Det handlar också om att våga, och den bästa träningen är att ligga bakom någon som kan detta, då fattar man hur snabbt man faktisk kan ta en kurva. Jag har fortfarande mycket kvar att lära, men det har förbättrats en hel del sen förra året.
  3. Spurten är i början av loppet, inte i slutet
    Ännu en sak man redan visste, men då jag faktisk har en okej spurt och explosivitet så är det rätt viktigt att använda den styrkan till att hålla folk bakom mig i början. Det kostar mindre att ta 5 placeringar helt i starten, än att göra det längs banan. Sen är många snabbare än mig överlag så dom kommer köra om senare, men viktigt att låta dom slita lite extra i början 😉
  4. Ha reservhjul i teknisk zon
    Om man satsar på att komma högt upp i totalen så är det värd en hel del att faktisk genomföra loppen. Jag har bara fått 1 punka på 8 lopp, men det betyder ju å andra sidan att det är 12,5% chans att punka. Just denna gången kunde jag springa till pitten, byta hjul och faktisk hålla min placering och därmed få mina poäng. Hade jag inte gjort det så hade det blivit 0 poäng och därmed sämre startplacering i nästa lopp. Jag har några gamla aluminium landsvägshjul som jag satte CX däck på, det funkar alldeles utmärkt som reservhjul. Helst skulle man ha en extra cykel, men det känns aningen overkill för Herrar B…

Och även om jag har blivit bättre i år så säger det mer om hur dålig jag var innan än något annat 🙂 Här är en film från Falun, snabbt går det inte!

Banorna

Det är alltid någon gubbe som gnäller på banorna, jag tänker inte gnälla så mycket, utan mer lyfta dom tre som jag tyckte var roligast:

1. Täby, lördag

Täby Park, man ser bron och en jordkulle i bakgrunden.

Nu är det ju så att jag faktisk tävlar för MTB Täby, men det är för mig utan tvivel den bästa banan och det bästa loppet:
+ Teknisk svåra partier som gör skillnad, dom bästa kan cykla på en del och tjänar tid. Precis som det ska vara.
+ Löpning, jag tycker faktisk att man ska hoppa av och på cykeln mer än 1 eller 2 gånger per varv i CX. Täby hade mycket av detta och på grund av en hel del lera, så blev det ännu mer löpning än vad banan var designat för. Jag är inte bra på det, men jag tycker det hör hemma på ett CX lopp.
+ En cykeltvätt som ligger nära banan och pitten
+ Fik, mat och möjlighet att stå under tak nära banan
– Jorden på kullarna hade inte hunnit sätta sig ordentligt, ser fram emot nästa år då det är gräskullar.

2. Falun

+ Mycket gräs som blev väldigt lerigt och halt utan att det kom fram stenar
+ Många svängar och små backar som blev utmanande i leran, här var jag super dålig, men det var rolig cykling
+ En lång springtrappa
– Åktiden blev för kort, dom borde lägga schemat så att man får köra minst sina 40 minuter, jag tror klockan stannade på 34.

3. Uppsala

Uppsala, dålig bild, men man ser en del av gräspartiet.

+ En väldigt bra lagd bana, det torra underlaget denna dagen gjorde att man faktisk fick lite flyt
+ Snabba gräspartier och några raksträckor som gjorde att det blev tighta lopp
– Borde hitta en längre springbacke eller tekniska hinder, man var av cykeln bara 2 gånger per varv.

Resterande banor undviker jag att kommentera helt enkelt, men man kan ju tänka sig att vissa saker som står som plus på ovanstående banor, kanske var något som andra banor saknade… Alingsås körde jag inte, men var support för sonen där.

Cykeln

Orbea Terra

Det är första året som jag har skaffat en tävlingscykel för CX. Valet föll på Orbea Terra, köpt via Micke på MK Cycling. Det är väl egentligen en gravelcykel, men den funkar alldeles utmärkt att köra CX på. Bonus är ju att man får på 40mm däck och stänkskärmar om man så vill. Jag lyxa till det med ett par Vision kolfiberhjul och GRX grupp och kan inte säga annat än positiva saker om hojen, det är en fröjd varje gång jag hoppar på den. Har kört på Challenge Limus tubeless och det har funkat klockrent. Den ända gången jag punkade så satt det faktisk i en slang… Nackdelen med setupen är väl snarare att CX sliter ganska hårt på cykeln och det gör ju lite ont i själen att se små repor och slitage. Speciellt Täby banan tog ut sin rätt och en hel del smågrejer som bromsbelägg, kedja och kullager på hjul måste bytas rätt ofta.

Cyklisten

Jag lyckades vara med i fighten i en del Herrar B lopp i alla fall och lyckades att inte komma sist i H30. Jag cyklar ca 6-8 timmar per vecka, tränar efter ett träningsprogram (Guided Heroes) och har tränat cykling aktivt sedan slutet av 2017. Så är ganska färsk på detta med att tävla egentligen. Jag har FTP på 309, är 185 och väger i dag 80.0 kilo (3.8 watt/kg). Det roliga med CX är att man kan i princip slänga sin FTP i sjön. Här är det andra kvalitéer som briljerar och det är det som lockar mig. Man måste gilla utmaningen, att det är lerigt, svårt, kallt. Man måste gilla mjölksyran, fighten med dom andra gubbarna och att man faktisk är ganska kass på det. Gillar man allt det där så kommer man ha sjukt kul.

Ungdomarna

Oliver, 10 år i Täby. Bild: Globalistic

I Belgien säger man at cykelcross är en familjesport. Jag älskar verkligen att alla från barn till gubbar och elit kör och tävlar samma dag på samma bana. Alla hejar på alla och det blir en ganska skön och familjär gemenskap. Jag har en son som nu kör i pojkar 10-12 och utan honom så hade jag nog aldrig rest till alla lopp. Nu blir det en grej vi gör tillsammans och då tar det faktisk inte tid från familjen, det ger istället tid med familjen. Jag hoppas att han i alla fall cyklar tills han är 15, då kommer vi mötas i samma lopp. H40 kör nämligen ofta tillsammans med P15-16. Om jag slår honom då så har jag verkligen nått ett life goal.

Sugen på att testa?

I Falun.

Är du sugen på att testa CX så är tipset är att leta upp en kompiscross eller liknande. Där krävs ingen licens eller ens en cykelcross cykel för att vara med. Dyk upp med din MTB, några cykelkompisar och lite bra humör så ska du se att du också kan bli trött, lerig och lycklig.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *